Resan till Kairo dokumenterat med en fräck iPhone...

Del III 12.10

12.10. Tidig morgon nära Suez. Bussresan till Kairo började som jag nog nämt tidigare redan strax efter klockan 2:10. Nu vid ett av de längre stoppen längs resan har klockan hunnit bli 6:04 och så vitt jag förstod det hela har vi nu svängt av från "strandvägen" längs Röda havet in mot öknen. Vi kom aldrig fram till Suez-kanalen men var bra nära.

Trots att vi inte är särskilt mycket norr om El Gouna på platsen var vädret betydligt sämre. Mycket moln - eller är det smog?

För många vindkraftverk i Sverige? Kolla in detta mäktiga fält med vindkraftverk. Jag vet inte mer om området i dag än jag gjorde då. Men vi åkte säkert uppemot en mil med dessa konstant återkommande rader av vindkraftverk. En extrem anläggning med andra ord. Men varför inte? Inget växer i öknen. Men visst vore det rätt praktiskt med solceller också? Ett vindkraftverk har en maximal teoretisk verkningsgrad på sisådär 16/27 (procent) - vilket är högre än för solceller. I dagsläget.

Den här viktiga bilden togs för att visa berget. Det finns som synes olika skikt och det säger - för den som vet en del.

En ny semesterort. Det ser ju knappt ut som hus från den här vinkeln men kul tyckte jag i allafall att det såg ut.

Lite bättre vinkel. Lite lättare att hajja att det är lyor...

Här har de kommit rätt långt. "La Siesta Mountain resort" kan det hända att den här semesterorten heter. Dit vill jag åka nästa gång, tänkte jag direkt. Berg, åh berg!

Pizzafrukost. Efter Luxorresan insåg vi att frukosten vi fick med från hotellet var värdelös. Därför stal vi med oss lite från middagen i en "doggybag" i form av servetter. Mmm, pizza!

Så började äntligen Kairo torna upp sig! Vilken GRÅ stad! Det var som om man gjort en hel stad på en strand - av sand. Grå sand. Kolla Kairo på Google earth så finns ingen tvekan längre...

Som vi redan fått erfara är det lite si och så med trafikreglerna i Egypten. Men ändå flöt trafiken rätt skapligt. Trots att det i vissa fall fanns bilister som missbedömde sin bils utrymmeskrav... I bakgrunden syns en höjd av sten och sand. Om jag inte är ute och cyklar var det därifrån de gamla egyptierna tog stenarna till pyramiderna. Där i närheten ligger också "de dödas stad". Där bor människor bland gravar...

Nytt och gammalt. Nybygge nedanför berget och upp mot berget finns en rätt cool tillverkad väg upp.

På bilden har ett litet bekymmer uppstått. Gänget i den vita minibussen kommer inte förbi det lilla stenhuset mitt i vägen. En liten missbedömning månne? Det blev i allafall inte särskilt lätt för våran buss att ta sig förbi. Vi närmar oss raskt Muhammad Alis moské. Inte boxarens...

Nu är vi framme och redo att bege oss till fots in i moskéområdet. Nu står vi och väntar på några damer som behövde pudra näsan.

kvinnor får inte visa hud. Och ingen får ha skor. Fanns risk för att till exempel axlars hud visas bärs tygstycke för att dölja.

Men om jag visar hud gör inget. Det är nämligen bara män som blir som besatta om de får se kvinnlig hud. Jag själv kan givetvis bekräfta att så är fallet. Ja, att kvinnor inte bryr sig om manlig hud alltså :)

Men vad skådar min Iphone? Ett barärmat kjolstyg! Eller flicka menar jag. Men egentligen är detta en bild av altaret och inbuktningen i väggen.

Hålen i taket är konst. Tydligen skulle detta vara karaktäristiskt för en viss era som härskat i detta område för massa år sedan. Tror det var Mamlukerna som stod för denna stil.

The sky is the limit. Högt i tak var det minsann.

Fruntimmer oförsedda med huddöljande klädsel fick ta del av hjälpmedel av givmild kvinna. Hon fick säkert dricks för det men ändå. Antoaneta hade med sig ett läckert tygstycke medan dessa två danska tjejer inte var lika välförberedda. Men de fick låna.

Skogränsen. Den brukar vara viktig på gym och i skolor. Men viktigare än här? Tror inte det. Se mannen på bilden. Hans skor kan hända passera gränsen medan Antoaneta flitigt gjort sig av med skodonen.

Stilbrott. Religion och politik har alltid gått hand i hand. Mest av ondo enligt mig. På bilden ses ett slags tvätt för män. Där skulle "det svaga könet" mannen tvätta sig för att bli rena. Kvinnor fick göra det nån annanstans. Kvinnor är inte lika smutsiga som män sades anledningen vara. Och som sagt det svagare könet. Antoaneta blev ilsk. Jag blev glad.

Tänk att man kan se på ett fenomen på så olika sätt. Det har jag varit med om förr: att kvinnor blir arga när de inte anses vara lätt upptända av okontrollerbara besatthetskänslor om de ser någon av det motsatta könet. Den ständiga frågan är hur det är i verkligheten. Jag är av min bestämda åsikt och drar lätt alla jag inte känner över en kant. Eller kam. Eller vad det nu är man ska dra över :)

Stilbrottet i bilden är egentligen "tvätteriet" på golvet och klockan på "muren" till höger i bild.

Mer renhet.

Kvinnor i duk. Kille som får vara sig själv. Dessutom slipper han upptändas av okontrollerbart begär till alla kvinnor som går i hans närhet. Annat hade det varit om de såg ut som de gjorde innan de kom in i byggnaden. Ja, sån är mannen...

Klockan igen. Det här var ju en lustig historia. Tydligen var klockan en present av den franske kungen Louis-Philippe som tack för en obelisk. Men när den skulle monteras rasade den i backen - och har sedan dess inte fungerat en enda dag! Klart det blev lite grus i maskineriet när gåvan inte hade sin rätta funktion. Men den givmilde löste den begynnande konflikten med att ge en gåva för varje dag klockan inte fungerade. Det lät oerhört generöst - men innebar i själva verket bara en per dag i ett år. Gåvorna ses nedan...

Det blev en läcker lampa för varje dag. Lamporna är placerade i en slags spiralform. Och det ska vara 365 stycken.

Mycket bling. Vad gör man väl inte för att gud ska bli glad?

Barfota på gammal matta. Undrar hur ofta mattan städas.

Alla satt i en ring och fick veta hur en ritual gick till i moskén. Det var intressant. Allt hade en betydelse som jag tyckte verkade rätt vettig. Våran egyptiske guide berättade. Han berättade också att han bara hade en fru. För han skulle inte palla med att behandla alla andra fruar lika var hans ursäkt. Får en fru ett pund måste ju alla andra också ha det. Kan bli många pund :)

Takutsmyckning. Fint var det.

Lite närmare.

Samma konstruktion som i den tidigare byggnaden. En inbuktning i väggen och en talarstol.

Förståndshandikappad. Den här killen var dum-i-huvet. Eller så tycker han att regler inte är till för honom. Det var nämligen ett rep uppdraget för att man inte skulle gå utanför det. Men jag antar att han fick en bättre bild än mig. Om än säkert tråkigare bildtext i fall han gör ett sånt här reportage ;)

Enligt obekräftat rykte gick samma man loss på ett brutalt sätt bland buffékärlen senare. Gick emot strömmen - voila, ingen kö! - och tog fräckt för sig när folk i kön öppnade lock på matkärlen för att själv ta...

Byggnaden utanför...

Utsikt ut mot Kairo. En brutal stad! Shit - hur kan det bo 18 - 27 miljoner människor i en stad? Förstummande siffror. Mäktigt att de har en felmarginal i storleksordningen Sveriges befolkningsantal.

Frisk luft. Not. Det gick faktiskt skapligt fint att se pyramiderna här ifrån. Avståndet dit är mellan 20 minuter och två timmar med bil. Beroende på köläget, enligt vår guide. Just det: repet finns också i bild.

Utsikt mot berget igen. Där det sägs att stenarna har tagits till pyramiderna. Det var många stenar som togs därifrån i så fall. 2,3 miljoner finns i Cheopspyramiden faktiskt! Var och en vägande c:a 2,5 ton!

Ovanligt bra utsikt. Inte direkt blå himmel.

Vi fick göra ett exklusivt besök hem till Muhammad Ali. Till hans hem. På vägen dit fanns dessa stengolv. Ingen fick fota på plats. Men Ali var inte hemma. Han dog ju på artonhundratalet.

Dags att dra...

Men innan vi drog såg vi märkliga mönster i golvets stenar. Bågformen och...

... cirkeln.

Det berömda berget igen. En tämligen väl synlig plats i Kairo.

Vanliga människor, vanliga människors bilar och vanliga människors vespor.

Techno är coolt. Det ser ut som en bank men är ett egyptiskt läkemedelsföretag grundat av Dr. Hussein Nagi (eller Nagui som det står), för den som vill veta. Utanför fanns en kiosk eller liknande...

Min GPS skvallrade. Det är förbjudet med GPS i Egypten insåg jag först när jag kommit hem. Men på bilden kunde jag väl låtsas att det var en mobiltelefon. Skvallret handlar om att vi åter närmar oss Nilen. Det blåa på skärmen.

Det myllrar av grymma 60- och 70-talsbilar i Egypten. Det myllrar också av folk som inte kan bedöma sina fordons framkomlighet. Men så krävs det bara att man kan köra 200 meter rakt fram också för att få körkort. Eller så kan man väl sticka till nåt extra pund :)

Jag fotade för att jag anade att korsningen skulle bli svår...

Mycket riktigt. En buss vars chaufför verkade ha missbedömt läget, stod jättenära refugen utan att kunna ta sig vidare pga alla andra bilar som kom. Vår busschaufför ville köra om den stillastående bussen. The show must go on lixom. Ett knak och brak senare var kollisionen ett faktum. Bussens bakre del skrapade i den stillastående bussen, vars chaufför blev rasande.

Blixtsnabbt fanns polis på plats. Busschaffisen i den skadade bussen tog en näve sedlar ur "resekassan" med sig ut. Vad nudå? Det var ju inte han som hade krockat. Enligt uppgift löstes situationen med att POLISEN fick pengarna. Vankades månne lyxmiddag för familjen Polis den kvällen?

Mercedes- (?!) bussen fick sin "kofångare" tillknycklad. Vad som hände med vår buss vet jag inte. Men dramat letade sig vidare till vårt resebolags ledning.

Pimp my Peugeot 504. En oerhört framgångsrik bilmodell i Kairo av någon anledning. Den är erkänt rymlig och komfortabel. Åtminstone med 70-talsmått mätt.

Kärt Nil-återseende. Vill man veta var Nilen ligger när man inte ser floden - kolla efter höga hus. Alla höga hus - eller åtminstone de flesta är byggda längs Nilen.

Taxi med mäktigt takräcke. Allt och alla ska med...?

11:04. Lyxbuffé here we come! Äntligen lunch. Den skulle förtäras på en båt som fick mig att tänka på brittiskt morddrama på Nilen. Men den här båten rörde sig inte många millimeter.

Utsikt från trapphuset.

Lunchvy. Bordet dukat. Vana buffényttjare som jag och Antoaneta blivit på vårt hotell rusade vi effektivt iväg och fyllde våra matbehov. Det övriga ekipaget var betydligt långsammare...

Utanför båten... vad är det som rör sig i vattnet?

Nämen - fiskeodling! Hoppas att inte fisk från Nilen serverades i restauranten. Fast vadå - Nilen är skitig pga sopor och döda djur som flyter omkring. Kanske föroreningar också. Men det finns faktiskt människor som äter våra trevliga vattenrenare, räkorna :)

det mäktiga muséet i Kairo. Det fanns verkligen hur mycket som helst att se där inne. Det ena tinget mer imponerande än det andra. Hur det nu kunde fortsätta i all evighet. Det gick inte. Jag blev mättad av alla intryck och nästan kvävd av den ibland dåliga luften. Som om Kairoluften utanför var bra...

mycket att se på. Ändå saknades en mängd föremål som är utlånade till andra länder eller stulna från Egyptisk mark. Exempelvis finns den kända Rosettastenen i London. Stenen som är prydd med ett utmejslat textstycke på tre språk och som därför hjälpte vetenskapsmän att lösa hieroglyfernas gåta.

På staketet: muslimska, fornegyptiska symboler. Jag är fixerad.

Extraknäck bland bildäck. Med äckliga pundsedlar i munnen spatserar försäljarna orädda bland bilarna och kränger bröd. Tydligen ingen dum idé. Annars hade de väl varit börsmäklare :)

Det var tjockt med bilar. Men så är Kairo ingen småstad direkt.

Nilen, höghus och Peugeot 504. Sannolikt en av de mer vanliga vyerna vid besök av Kairo.

tala om trollen. Att meka med Peugeoterna kanske behövs. För de har ju ett antal år på nacken. Men inte så mycket regn som får dem att rosta...

Läcker växt mellan vägbanorna. Nu var vi fett nära vårt hotell. Hotellet skulle vara ett av de finaste i hela Kairo. Säkert bland de finaste i hela Egypten. Femstjärningt. Vad kunde man vänta sig? Hotellet i El Gouna var fyrstjärnigt men kändes som... två.

15:52. egyptens folkvagn får avsluta denna del av mitt egyptenreportage. Hur många Peugeot 504 ser du på bilden? I nästa del av reportaget är det dags att räkna pyramider...